My chin-ups and I

Nyss hemkommen från gymmet efter ett axel, arm och magpass. Och satan vad stark jag är alltsåååååå. Så stark så att jag imponerar på de andra gym goerserna. En snubbe/man/kille (kärt barn har många namn) kom fram till mig och baaaaaah ursäkta mig, jag såg dig där borta vid stängerna nyss. Och jag baaaah shit vad har jag gjort!? Har jag förstört något? Har jag stulit någons dumbbell? Har jag hål i byxorna?? (jag har faktiskt ett litet hål mellan benen men jag har svarta trosor på mig så det är det ingen som ser). Och skrev jag inte det i mitt tidigare inlägg att i London är det förbjudet att prata med främlingar! Man blir ju så jädrans nervös alltså. Men han baaaaah jag såg dig göra chin-ups och jag är såååååååå imponerad alltsååååå. Det är inte många kvinnor som kan göra chin-ups alltsåååå men du var ju grym. Och jag bara står där som ett fån och darrar som ett asplöv. Har han alltså spanat in mig och mina muskler på avstånd? Pervosnubbe! Men det är bara att tacka, bocka och ta emot komplimangen. Fast alltså, nu kan jag ju bara göra två chin-ups på rad innan jag faller ihop och halkar ner från stången...

Nu väntar jag på att David ska komma hem så han kan laga mat till mig. Fan lider ju av svältdöden här. Har så stora muskler förstår ni som måste tankas. Det blir någon turkisk köttfärs på flat bread till middag ikväll i sällskap av ett avsnitt av Celeb goes dating. Bästa programmet. Efter Paradise Hotel då förstås.