tisdag 19 september 2017

Morning has broken...

like the first mooooooorning. Blackbird has spoooooooken like the first biiiiiiiiiird. Praise for the singiiiiiiing. Praise for the moooooorning. Praise for them springing fresh from the wooooorld.




Man skulle nästan kunna tro att jag är på sprudlande bra humör idag. Men så är det inte. Känner mig såååå grinig och det är såååå jobbigt. Låg och snoozade på tok för länge innan jag tog hundarna på en lång promenad vid Themsen i Hammersmith. Älskade Hammersmith river side. Så vackert oavsett väder. Vet inte hur många bilder jag tagit på just detta motiv i olika väder och olika tider på dagen sen vi flyttade hit för två år sedan. 

Innan jag och David flyttade ihop, så bodde vi båda i Crouch End. Han i en studio. Jag i en flat share. Usch saknar verkligen inte att bo i flat share även om min sista flat share var den bästa jag haft med hästlängder. Trodde aldrig jag skulle flytta från norra London efter att ha bott där i circa 5 år. Men både jag och David fick nytt jobb nästan samtidigt, jag i Westminster, han i Hammersmith. Så för att dra ner på pendlandet började vi utforska västra London, ett område jag aldrig trodde jag skulle värma mig till. Jag tyckte alltid västra London låg så långt bort. Och lite stelt och tråkigt tillochmed. Inga backar, inga träd, ingenting. Nej norra London höll mig alltid kärt om hjärtat. Men nu två år senare i West Kensington är jag fast. Vill aldrig flytta härifrån! Nära till allt, vi har floden 15 minuters promenad hemifrån, 15 minuter till High Street Kensington och 20 minuter till Westfield. Träd finns det också. Men inga backar. Kan faktiskt inte tänka på en enda backe i västra London. Inte konstigt att rumpan börjar hänga.

Jag får ta och skriva en längre like lista för västra London en annan gång för nu börjar magen kurra så dags att slänga ihop lite havregrynsgröt! Jobbar hemifrån idag... Eller jobba och jobba, jag har inte så mycket jobb att bocka av nu sista veckan. Skönt.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Let's try this again

Nämen tjenixen alla lutfiskar och vidunder! Ska vi försöka ge oss på det här igen? Bloggen alltså. Vet inte varför jag slutade skriva men nu...