Skylark - Upper Whittle Farm

Stugan var det ja! Vi bokade stugan som vi bodde i under julen via Sykes Cottages. Tror vi betalade runt 450 pund för fyra nätter. Ett riktigt kap! Hundvänligt också. Vi bodde i en stuga som heter Skylark som låg på en liten bondgård tillsammans med ett par andra stugor circa en kilometer utanför byn Longnor. Tror inte vi kunde hittat en bättre stuga! Allt var över förväntningar. Ägarna hade bunkrat upp med glögg och kakor åt oss när vi kom fram och allting var så rent och fräscht. I köket fanns allt och lite till som man kan tänkas behövas. Till och med stavmixer om man nu skulle be sugen på en smoothie liksom.

Stugan var utrustad med golvvärme och en elektrisk brasa så att vi behövde aldrig frysa. Lite skillnad mot vår lägenhet här i London där värmen går rakt ut genom fönstren så fort man satt på den. Vi var långt ifrån vägar och andra bostäder så det var helt knäpptyst. Kunde bara höra vinden och fåren som gick och betade på ängarna utanför.

Extra plus i kanten för att stugan var julpyntad!

Älskar stenväggarna. Sådana väggar vill jag gärna ha i vår framtida bostad..

Skönaste sängen med världens varmaste duntäcke. David vaknade upp varje morgon och luktade svettig kamel.

Utsikten från sovrumsfönstret

Välkomstbrev och välkomstgåvor

Vår stenstuga!

På sista dagen vaknade vi upp till snö som lagt sig fint på kullarna!

Vi pratar redan om vart vi ska åka härnäst på stug och vandringssemester. Wales till sommaren kanske? Trodde aldrig att jag skulle få David till att tycka om friluftsliv! Men nu är han hooked minsann mwooohahaha. Vandringsparet 2017. Det är vi det.

Nu ska jag sätta igång med nyårsmiddagen! Det blir fyrarätters. Jag står för förrätt och dessert och David gör miniförätt och huvudrätt. Jag ska göra toast skagen. Och pannacotta med hallonpure' och minimunkar. Wish me luck.

Sanchez 1st Xmas

Julen är barnens högtid. Sanchez är vårt barn. Och det här var hans första jul. Så klart som korvspad var vi ju tvungna att göra julen extra speciell. Blir ju så mycket roligare nu när vi har barn förstår ni. Nu har ju Sanchez förvisserligen upplevt en tidigare jul också, men då var han bara en liten blind och pälslös nyfödd valp så han minns nog inte så mycket. Men den här julen var en jul han sent kommer glömma. Om han är bortskämd? Jajamen. Rökt lax till frukost. Köttbullar till lunch och en prinskorv eller två slank ner. Så nu vägrar han att äta sin hundmat. Typiskt. Får ta och sätta honom i svältläge så han slutar tramsa. Livet före och efter hans första smak på julmat.

Julklappar fick han också så klart. Men mamma fick hjälpa honom att öppna. Han fick en jultröja. En låda med hundgodis (han har redan tryckt i sig hälften den glupska fan). Och sist men inte minst så hade David köpt en ny jacka till honom. Från Barbour. Fint ska det va till hundfan. Jo men lite svartsjuk blev jag nog allt.

Jag skrev ett julkort till Sanchez som jag läste upp högt för honom. Jag skrev hur mycket han förgyllt mitt år. Han blev alldeles rörd. Nästa år ska jag lära honom att skriva så att mamma kan få sig ett julkort nästa år.

Av mamma fick han godis och en jultröja

Hans första smutt av Prosecco. Är det jul så är det.

Av pappa fick han en jacka från Barbour. Så stilig!

Vad jag fick i julklapp? Trodde aldrig ni skulle fråga! Jag fick ett par skinnhandskar från Barbour så att jag kan matcha Sanchez när vi går ut och går. Den nya parfumen Olympia från Paco Rabenne, en bok och en massa choklad. Och tydligen så har jag en till julklapp som inte blivit levererat ännu! Jag dör av nyfikenhet.

Imorgon är det Sanchez första nyårsafton! I år bojkottar vi allt som har att göra med med dyra nyårsmenyer, klänningar som man inte kommer i efter all julmat och glo på fyrverkerier i nollgradiga temperaturer. I år stannar vi hemma och myser på soffan med Sanchez iklädda myskläder med extra stretch och en påse chips.

Peak District - Bakewell

Sagan om Peak District fortsätter... Efter en lat juldag med brittisk julmiddag (läs torr kalkon) på den lokala puben i Longor vaknade vi upp på annandagen till ytterligare en dag med vandring ute i de bildsköna landskapen. Denna gången blev det en mindre ansträngande men minst lika vacker vandring runtomkring Bakewell. Vi parkerade bilen inne i Bakewell centrum och vandrade upp mot de gröna ängarna och gick genom medeltida fält tills vi nådde Monsal leden. En av de mest populära vandringslederna i Peak District. Den går där den gammla Midlands järnvägen låg. Fick lite historielektion på köpet!

River Wye

Men jag tuppar av så vackert! Älskar Bakewell. Hur kan man välja att bo i London när det finns så vackra ställen som detta? 

Efter vi avlsutat vår vandring, strosade vi runt lite inne i Bakewell. Så mysig liten stad. Eller ort till och med. En liten village med stenhus som är flera hundra år gamla. Vi åt lunch inne på en pub och drack lite cider på det. Välförtjänt minsann.

Innan vi rullade hem mot stugan igen, stannade vi till vid ett bageri som sålde Bakewell Pudding och Bakewell Tarts Två påsar fulla blev det. Ett måste när man är i Bakewell.

Usch vad seg jag var igår kväll på Body Pump passet. Benen skakade på mig redan på uppvärmningen. Värsta passet i världshistorien. Och världens drygaste instruktör. Sexist var han! Sa att vi skulle låtsas att vi bär hem shopping påsarna från Kings Road när vi gjorde marklyft. Som att springa runt och shoppa på Kings Road är det enda vi kvinnor gör. Humbug. Körde ett Grid Strong pass i morse som gick betydligt bättre. Ok kanske inte är i tippform efter allt julgodis och fika men jag dog iallafall inte.

Vi skulle ha åkt upp till Davids mamma i Essex idag men vi upptäckte nyss att tågen går tyvätt inte så frekvent. En gång i timman bara. Ja men vi Londonbor är vana vid att tågen går varannan minut så orka planera resan liksom. Dooooh. Så jag har duschat och sminkat mig i onödan. Lika bra att svira om till mjukisbyxorna igen.

Peak District - The Roaches

Kära dagbok och ärade läsare,

Det är fredag idag. I onsdags kom vi hem från vårt julfirande i Peak District efter vad som skulle vara tre timmars bilresa som blev till sex timmars bilresa. Det hade snöat på morgonen. Och ni vet vad som händer med lite slask i England? Trafiken står stilla. De har inga plogbilar förstår ni. Sedan vi kom hem framåt kvällen i onsdags har vi inte gjort ett dyft. Man skulle ju kunna tro att efter 5 dagar ute på landet så ska man känna sig utvilad men jag tror minsann att lantluften har shockat våra storstadslungor nåt enormt så vi är helt slut. Sov till kl 10 i morse! Hur som haver. Peak District var det. Jag vill åka tillbaka. Nu. Jag vill flytta dit. Köpa mig en liten stuga. Utan några grannar. Odla mina egna grönsaker. En och annan höna kanske. En gris som jag kan slakta och göra bacon av. En liten kossa som jag kan mjölka. Måste ju ha mjölk i mitt te. På riktigt. Drömlivet. Ska bara försöka övertala David. Sanchez blir det enklare att övertyga. Han trodde han hamnat i paradiset. Har aldrig sett honom så glad som när han kunde springa runt fritt på ängarna.

Vi kom fram runt kl 3 till vår stuga i lördags och hade en chill kväll på soffan framför den elektriska brasan och gosade ner fötterna i golvvärmen. Stugan var över förväntan. Den förtjänar ett eget inlägg. Så mer om det en annan dag.

Det blev otaliga koppar te och varm choklad på soffan med mina raggsockar.

Efter en god natts sömn i tystnaden, vaknade vi upp taggade på julaftons morgon och laddade batterierna med äggröra och gravad lax till frukost innan vi satte oss i bilen och körde iväg mot resans första vandring. The Roaches. En två och en halv timmas vandring högt upp på kullarna med bergig terräng. Lite lagom när man har en chihuahua med sig i släptåg. Och åh så vackert det var! 

David är redo med gummistövlar och allt...

Det var blåsigt och Sanchez fick Chihuahua-öron på kuppen.

När vi kom hem blev det svensk julmat med köttbullar från Tesco och prinskorv från IKEA. Och så lite julmurre på det. Det satt fint ska jag säga er efter att ha bestigit berg och djupa dalar.

Nu ska jag alldeles strax rulla iväg mot gymmet för ett Body Pump pass. Bokstavligt talat rulla iväg. Fan vad jag har ätit den senaste veckan.