Halloj! Jag scrollade igenom min super gamla blogg som jag skrev mellan 2006-2010 för att hitta blogginspiration. Fan vad rolig jag var på den tiden då min blogg bestod av en massa snusk och karljävlar. Nu är jag vuxen och kilar stadigt och med ålder och förhållande blir man ju lite tråkigare. Så är det bara. Hursom, jag hittade en rolig lista som jag la upp på bloggen innan jag flyttade till London som jag tänkte jag kunde reflektera över nu när jag är etablerad Londonbo. Listan är jättelång så jag delar upp den i olika delar för nu för tiden är det ju ingen jävel som har tid för att läsa vad jag har att säga. Annat var det på 10-talet minsann när det bara fanns typ fem hemsidor att välja mellan och Facebook visste ingen vad det var. Eller snapchat för den delen. Jag kommer aldrig förstå mig på snapchat. Jag är för gammal för sånt trams.
So here we go, DEL 1:
1. Is it ok to talk to strangers in London?
A: No (unless you want to know what time it is or ask for directions, but ALWAYS try to find out by yourself first!) -Men absolut så är det! Om jag hade social fobi innan jag flyttade till London, kan ni föreställa er hur skygg jag är nu? Jag blir på riktigt rädd om någon kommer fram till mig på gatan mitt på ljusa dan för att konversera. På natten ännu hemskare. I London kan man anses som lite kokobäng om man får för sig att prata med sina grannar. Om jag hör mina grannar i trappuppgången då står jag vid dörren och lyssnar och går inte ut förrens kusten är klar. Tänk vad jobbigt om man måste säga hej till någon man inte känner!!! Det var en riktigt obehaglig utmaning för mig när vi precis skaffat oss Sanchez och ve och fasa, ALLA ville stanna och gulligulla med honom och ta bilder. Men så är livet med hund, man hamnar typ i ett litet community med andra hundägare så man blir tvingad till att ta den sociala fobin i hornen. Tänk att jag har bott i Sverige där man gladeligen springer över till grannen för att låna mjölk, ägg och socker.
A: No (unless you want to know what time it is or ask for directions, but ALWAYS try to find out by yourself first!) -Men absolut så är det! Om jag hade social fobi innan jag flyttade till London, kan ni föreställa er hur skygg jag är nu? Jag blir på riktigt rädd om någon kommer fram till mig på gatan mitt på ljusa dan för att konversera. På natten ännu hemskare. I London kan man anses som lite kokobäng om man får för sig att prata med sina grannar. Om jag hör mina grannar i trappuppgången då står jag vid dörren och lyssnar och går inte ut förrens kusten är klar. Tänk vad jobbigt om man måste säga hej till någon man inte känner!!! Det var en riktigt obehaglig utmaning för mig när vi precis skaffat oss Sanchez och ve och fasa, ALLA ville stanna och gulligulla med honom och ta bilder. Men så är livet med hund, man hamnar typ i ett litet community med andra hundägare så man blir tvingad till att ta den sociala fobin i hornen. Tänk att jag har bott i Sverige där man gladeligen springer över till grannen för att låna mjölk, ägg och socker.
2. Where do I go if I want to meet new people of the opposite sex in London?
A: Online. – Ok, den här då. Det första som slog min tanke när jag läste detta var MOTSATT KÖN. Nu för tiden är det ingen fråga om att träffa motsatt kön, nej nej nu dejtar vi hej vilt oavsett kön och sexuella preferenser. Så härligt! Tinder fanns inte på den tiden, då var det Plenty of Fish som gällde.
A: Online. – Ok, den här då. Det första som slog min tanke när jag läste detta var MOTSATT KÖN. Nu för tiden är det ingen fråga om att träffa motsatt kön, nej nej nu dejtar vi hej vilt oavsett kön och sexuella preferenser. Så härligt! Tinder fanns inte på den tiden, då var det Plenty of Fish som gällde.
3. Does everyone read on the Tube?
A: No, but everyone pretends to read, and so should you for the well-being of your fellow passengers. - Nu läser ju jag faktiskt på riktigt. Jag gör det ju givetvis inte för att jag älskar att läsa men för att det är så obehagligt om man råkar få ögonkontakt med någon på tuben. Vad är grejen med att sätena är mittemot varandra så att man blir tvingad till att stirra ner i golvet eller på annonserna i taket. Tågen är ju absolut inte designade för oss skygga Londonbor. Tänk all stress vi måste utstå av att åka tunnelbana med en massa främlingar som du av misstag råkar titta i ögonen! Om någon firar av ett leende mot mig, då blir det polisanmälan direkt minsann.
A: No, but everyone pretends to read, and so should you for the well-being of your fellow passengers. - Nu läser ju jag faktiskt på riktigt. Jag gör det ju givetvis inte för att jag älskar att läsa men för att det är så obehagligt om man råkar få ögonkontakt med någon på tuben. Vad är grejen med att sätena är mittemot varandra så att man blir tvingad till att stirra ner i golvet eller på annonserna i taket. Tågen är ju absolut inte designade för oss skygga Londonbor. Tänk all stress vi måste utstå av att åka tunnelbana med en massa främlingar som du av misstag råkar titta i ögonen! Om någon firar av ett leende mot mig, då blir det polisanmälan direkt minsann.
4. How many people can you fit in a tube carriage?
A: No limit has been reached yet. - Det beror helt på hur många jävlar behåller ryggsäcken på och hur många turister är på väg från Heathrow med tomma baggage som de ska fylla med budgetfavoriter från Primark.
A: No limit has been reached yet. - Det beror helt på hur många jävlar behåller ryggsäcken på och hur många turister är på väg från Heathrow med tomma baggage som de ska fylla med budgetfavoriter från Primark.
5. What’s the best pedestrian strategy crossing the street at a light?
A: Nevermind whether it’s red or green, simply follow the crowd and pray. - Ok, när det kommer till att korsa gatan, då är jag megasvensk. Jag har liksom Herr Gårmans röst i huvudet varje gång jag ska över gatan. Titta åt vänster. Titta år höger. Lyssna, speja, trippa fram på tårna. Sen går jag.
A: Nevermind whether it’s red or green, simply follow the crowd and pray. - Ok, när det kommer till att korsa gatan, då är jag megasvensk. Jag har liksom Herr Gårmans röst i huvudet varje gång jag ska över gatan. Titta åt vänster. Titta år höger. Lyssna, speja, trippa fram på tårna. Sen går jag.
Lämnade kontoret vid 12 idag. Jag tror inte jag kommer sakna promenaden från kontoret på Millbank till Westminster tube. Jag blir tokig av att sitta fast i klungor av långsamt gående turister som tar 2000 bilder på House of Parliament utan att inse att hela byggnaden aldrig kommer få plats på bild. #köpettvykortistället
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar