Som jag nämnde igår så var jag och David på vår allra första visning. En husvisning i Abbey Wood. Ja ni läste rätt. HUSvisning. Inte en lägenhet. Ett hus med två sovrum, separat kök, vind, trädgård, parkering och hela tjillevippen. Spänningen var olidlig. Vi hittade huset på Rightmove och ganska snart bestämde vi oss för att åh vi måste maila och fråga om vi kan få komma på en visning. Allt såg så perfekt ut. Precis vad vi var ute efter.
David slängde iväg ett mail när vi satt inne på Harcourt Arms och jag passade på att ta en bild för att dokumentera att nu händer det! Det här är stunden då vi hittat något som vi tycker är värt att gå på visning hehe
Och det här är stunden 30 minuter senare när vi står i kön till att komma in på julmarknaden i svenska kyrkan och får ett samtal av mäklaren om att vi kan komma på visning på söndag kl 4. Så här glada blev vi!
Vi var väl förberedda när vi kom fram till Abbey Wood. Vi hade laddat ner en checklist på vad man bör fråga och vad man bör se efter. Luktar det mögel? Är fönsterkarmarna intakta? När var vattenkokaren senast utbytt? Är det något tryck i kranarna? Fungerar värmesystemet? Listan är lång. Och speciellt i England där de inte vet hur man bygger rejäla hus så måste man vara extra noggrann i granskningen.
Vi kom fram. Första intrycket. Lungt och fint område med respektabla hus. Nära till tågstationen. Ja tågstation var det... tro fan att rälsen ligger precis bredvid huset! Och tågräls är något som vi vill komma undan eftersom vi bor vid en tågräls för tillfället mellan Barons Court och West Kensington där både District och Piccadilly line går. Ve och fasa alltså. Tänk när jag ligger där i trädgården på sommaren i min solstol och läser min bok och så helt plötsligt dundrar ett tågfan förbi. Nej tack.
Men tänk om det är vårt drömhus innanför dörrarna? Följde efter mäklaren in och möttes av en ren och fräsch nyrenoverad lya. Ja lya är rätta ordet. Jag fick knappt plats med min rumpa i vardagsrummet! Tänk då Davids karibiska bakdel?! Hur skulle det gå? Nej men seriöst, vi skulle knappt få plats med vår soffa. Gick vidare till köket. Så fint med dubbla glasdörrar ut till trädgården och sprillans nya köksluckor. Ett plus lades på ett minus. Gick upp för trappen. Men jaaaa ett riktigt hus med två våningar! Kom in i badrummet. Även det helt nyrenoverat om kanske lite småtrångt. Plus att handfatet var vid fönstret och det hade stört mig nåt enormt om jag inte skulle kunna ha en spegel ovanför.
Gick in i det första sovrummet. Alldeles för litet. Gick in i det andra sovrummet. Eller jag kanske borde kalla det för skrubb? Ja men ni hör ju. Så summan av kardemumman var att i det här huset kommer vi helt enkelt inte få plats. Men nu vet vi det till nästa gång att vi behöver några fler kvadratmeter. Vi borde även sätta ihop en lista på vad vi inte kan leva utan och vad vi kan leva utan. Verkligeten slog mig i ansiktet redan på vår första visning. Londons fastighetsmarknad är inte rolig. Vi måste ta och priorotera vad vi vill ha. Vill vi ha ett separat kök? Ett vardagsum där både soffa och matsalsbord får plats? Duger det med ett dubbelsovrum och ett enkelrum eller vill vi ha två dubbelsovrum för att sedan kanske offra ett rymligt vardagsrum? Måste vi ha en trädgård? Kan vi ta bussen till tågstationen eller vill vi helst ha gångavstånd? Allt det där tål att tänkas på. Så länge jag har pengar över till att ta bort alla engelska heltäckningsmattor och lägga in parkettgolv...
Angelicas and Davids property hunting. To be continued...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar