Igår efter gymmet
kom jag hem lite så där smågrinig som vi kvinnor kan bli ibland när vi inte
fått i oss någon mat på flera tusentals timmar. Satt på ett fullsmockat
tunnelbanetåg med svettiga pendlare i kostym blandat med alkoholparfyrmerade torsdagsfirare
(de jävlar som tror torsdag är den nya fredagen för på fredagen har de inte
tänkt göra något jobb ändå så en bakfylla blir till en liten bagatell) – hade oerhört
höga förhoppningar om att David skulle ha middagen servered när jag kom hem (kofta
med cous cous och hummus stod på menyn). Men icke då. Kliver in genom dörren
(efter att fifflat med låset i typ fem minuter för jag var helt svag i armar
och händer efter boxningspasset. Känner inte något matos i luften. Nej då, då
har karljäveln min satt på fotbollen istället. Måtte djävulen ta alla
fotbollsfanatiker. Det blev till att ställa honom vid spisen ögonaböj. Men tror
då fan att han glömt köpa persilja! Så det var bara för mig att ta mig ut i
regnet igen och knata iväg till Coop. Surmulen som jag var. Kliver in på Coop
och vad skådar mitt högra öga. Shut the front door. Cadbury har släppt
en ny smak!!! Peanut Caramel Crisp. Ohlalalalala. Jag var ju bara tvungen att köpa den största chokladkakan
möjligt.
Bra vakthund jag
har. David är allergisk mot choklad. Stackars sate. Sanchez måste vakta
chokladen så att mamma inte äter upp den innan middagen.
Hade sån bra
start på dagen idag. Mitt nya fredagsmorgonsnöje är att simma några längder (30
minuter eller så i den långsamma längan), sitta i jacuzzin och koppla av, följt
av några minuter i ångbastun. Så skönt. På fredagar lyxar jag även till det med
frukost från Pret som en belöning att jag överlevt ännu en vecka. Gröt och
chailatte. Det är livet minsann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar